Nörd - nördigare - nördigast

Min dotter är, liksom jag, såld på alla lek- och musikprogram, såsom Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Idol, Så ska det låta osv. Ikväll var det så Doobidoo som vi med nöje tittade på. Själv kände jag mig en aning gammal när jag klarade introt till Notknäckarna!!?! Tydligen har intresset för musikprogram funnits hela livet även när det bara fanns typ ett att välja på.

Åter till Clara. När tävlingsmomentet Sista minuten pågick dök det upp den ena kända artisten efter den andra. En del nya, andra inte fullt så nya. Döm om min förvåning när Clara vid en svart/vit artisbild skriker:
"Owe Törnkvist!!"
...och sedan börjar sjunga:
"Vi dansar rumba i Engelska parken. Vi har planterat en kaktus på marken..."

Undrar vad som imponerar mest, en 31-åring som kan introt till Notknäckarna, eller en 8-åring som kan Rumba i Engelska parken med Owe Törnkvist!?!

God självbild

Holger pusslar ett stort havspussel och för varje bit han lyckas lägga dit utbrister han:
"Nu fick jag allt lite mer energi"
När sedan pusslet börjar falla mer och mer på plats och stoltheten bubblar över i den lilla kroppen låter det så här:
"Guuud, vad brraaa jaaag ärr. Man skulle nog kunna sälja mig!"

Jultidningsförsäljning

I år har Clara, för första gången, fått tillstånd av oss att sälja jultidningar från ett av tre konkurrerande förlag. Hon tycker att det är jättespännande och hon var till och med ute i spöregn för att ragga kunder. Dessvärre bor vi i ett mycket barntätt område så alla potentiella kunder var redan less på dörrknackande ungar på jakt efter rikedom. Bättre var det förr hemma i byn där det inte bara bodde barnfamiljer utan även lite ensamma pensionärer som man alltid kunde blinka in sig hos. Det finns dock fördelar med dagens teknik som gör att det är lättare att sälja över lite avstånd, nämligen en web-shop.

För att handla av Clara går man in på www.femförlag.se där man kan kika i jultidningskatalogen 2009. När man bestämt sig för vad man vill handla klickar man på Handla av din säljare i vänsterspalten. Ange därefter säljarnummer: 4524542 och kod: LT25 så får du upp ett digitalt beställningformulär att fylla i. Perfekt att sitta hemma i lugn och ro att beställa. Beställningen levereras i december före jul så varför inte handla lite julklappar.

Clara hälsar och tackar på förhand!

Kärleksbrev

Sonen har ofta svårt att komma till ro på kvällen när han ska lägga sig. Det är oftast då han grejar som mest på sitt rum. Det är sällan man märker av det om man är nere men ikväll kom han ner, stolt som en tupp, och visade upp etT alster han åstadkommit.

Han hade skrivit ett brev till sin flickvän. Holger kan inte läsa men han fixar hjälpligt att skriva genom att ljuda. Eftersom han inte själv kan läsa vad han skrivit glömmer han ibland vad han redan skrivit så det är inte helt lätt att tyda det men med lite gemensamma krafter kom vi fram till att det står:

"MILEN MEN VEN JA TREFA DEJ EJEN" ("Malin min vän. Jag vill träffa dig igen")

Hälsorapport med knorr

Clara är nu helt återställt i ansiktet, vilket känns väldigt skönt. Hon äter medicin mot borrelia eftersom läkarna hittade "en liten antydan till att kanske vara antikroppar" i nåt prov som togs. Behöver jag nämna att jag är lite skeptisk. Kanske främst för att förlamningen började gå tillbaka innan hon började ta borreliamedicinen. Dessutom har hon inte haft några andra symptom...

Nu är dock nästa boll i rullning. Clara har haft ansträngningshosta i nästan ett år och dessutom allergisbesvär på våren. Allergin har vi nästan konstaterat att det är björk men hostan ger sig inte trots allergimedicinering. Nu har det visat sig att hostan kan beror på astma. Hon har testat luftrörsvidgande medicin under helgen och idag fick hon ytterligare en astmamedicin som ska tas regelbundet för att hjälpa. Doktorns tips var att ta de varje gång man borstar tänderna så blir det en rutin.

Alltså ska inhalatorn stå i badrummet synligt så att hon kommer ihåg att ta medicinen. Problemet är ju att den även är synlig för den yngsta medlemmen i familjen då. Eftersom alla saker i det här huset av någon konstig anledning har ben och vandrar omkring till de mest underliga ställen så ville jag föregå, och pratade därför allvar med sonen. Jag visade inhalatorn och talade om att den var absolut förbjuden att röra eller flytta på, överhuvudtaget!
"Då kommer du ihåg det nu då?"
"Hmm....det är nog bäst att du skriver det på en lapp...och lägger den i min säng"

Behöver jag nämna att Holger inte är helt läskunnig än.

Vad är det som händer?

Efter en hel dag i stugan sitter Clara, Tony, Matilda och jag och spelar ett spel (fredag kväll). Stämningen var ganska uppsluppen och plötslig upptäcker jag att Clara ser jättekonstig ut när hon skrattar. Munnen ser sned ut och ögat "ler" inte som det brukar. Jag blev alldeles kall och delger de andra min upptäckt, på engelska för att Clara inte ska bli rädd. De andra såg då samma sak, Clara var förlamad i halva ansiktet. Jag gick genast iväg för att komma i kontakt med Sjukvårdsrådgivningen.

Första budet var att vi skulle åka till doktor direkt. Shit också, vi som druckit ett par glas vin/öl. I detta läge tror jag att chocken släppte på mig för jag fick fruktansvärda skakningar i hela kroppen. Efter att ha rannsakat minnet samt frågat Clara visade det sig att det hade börjat redan dagen innan (Clara kom ner när hon skulle sova och berättade att hon inte kunde blinka. Vi skickade henne i säng eftersom vi trodde det var ett sätt att slippa sova). I och med att det inte försämrats snabbare än så ansåg sköterskan i samråd med en läkare att vi kunde avvakta till dagen därpå innan vi träffade en doktor.

Sagt och gjort, på lördagen uppsökte vi jourmottagningen i Karlskoga. Läkaren blev helt upprymd när han undersökte Clara och telefonen gick varm eftersom han rådgjorde med olika läkare på USÖ (Han hade tydligen aldrig sätt en så tydlig ansiktsförlamning på ett barn förut, trots många decennier inom yrket). Besöket slutade med två Emla-plåster och en remiss till USÖ för ryggmärgsprovtagning. Jaha, vi som hade räknat med att åka vidare till Kristinehamn på kalas, istället fick vi vända näsan österut och åka till Örebro. Där kom vi, hela familjen, kalasfina till ett fullsatt akutväntrum.

Återigen undersöktes Clara. Rynka pannan, vissla, lyft på ögonbrynen, kan du si, kan du så.... Den troliga orsaken var att hon fått borrelia. En fästing, veckan innan när vi var i Stockholm på släktträff, kunde tydligen inte vara boven i dramat, men hon har haft fästingar förr och vi bor ju dessutom på landet så smittrisken finns ju.

Efter många timmar hade då ryggmärgsprovet tagits. Tony och Holger fick tillbringa tiden inte på lekterapin tillsammans med mängder av leksaker. Clara som fått infart tidigare medicinerades till ett dåsigt, sömnlikt tillstånd och sedan satte de igång. Det krävdes en sköterska samt jag själv att hålla henne nere på britsen. Trots dåsigheten (eller kanske på grund av) gav hon sig den på att hon skulle sitta upp. Hon betedde sig precis som hon kan göra ibland på natten när hon pratar i sömnen. Efteråt mindes hon ingenting av vad som hänt och hon var jätteförvirrad. Inte lätt med minnesluckor för ett kontrollfreak som Clara. Hon var hur som helst jätteduktig och modig hela tiden och det var inte konstigt att gråtattackerna kom i vågor efteråt när alla spänningar släppte.

Efter ytterligare en timmes väntan fick vi det första provsvaret. Det var negativt, alltså ingen borrelia (i detta läget). Nästa provsvar får vi på tisdag. Inte nog med ansiktsförlamningen, doktorn upptäckte att hon har högt socker så nu ska det utredas om hon diabetes bockså. Diabetes kan tydligen vara en förklaring till ansiktsförlamingen. Imorgon bitti ska vi iväg och ta ett faste-sockervärde.

Eftersom hon inte har några andra symptom utan mår helt prima i övrigt så fick vi åka hem med en tub ögonsalva och se tiden an. Ögonsalvan ska skydda ögat mot uttorkning eftersom hon inte kan sluta vänsterögat helt.

Clara ser dock detta som ett äventyr. Hon mår bra och hon lider inte särskilt mycket av ansiktsförlamningen, mer än att munnen "läcker" och hon får komma ihåg att hjälpa ögat att blinka emellanåt. Så länge det inte uppkommer några andra symptom är det tydligen ett ofarligt tillsånd som i de flesta fall går över av sig själv. Hon ser fram emot att få berätta om det i skolan:

"Mamma, kan man säga att jag har varit sövd nu?"
"Nja....jo det kan man väl kanske säga."
"Kan man säga att jag har legat på sjukhus nu?"
"Hmmm....ja det kan man nog också säga."

Det blev ett långt inlägg men det var också en lång helg med många detaljer man vill sätta på pränt för att kunna komma ihåg i framtiden. Om någon som läser det här har egna erfarenheter av ansiktsförlaming vore jag tacksam om ni skriver en kommentar med information om hur det gått och vad förlamningen berodde på.

En kväll i juli

"Mammaaa, jag har en sjukdom i magen."
"Jaså, vadå för sjukdom?"
"Det är två hjärtan, två händer och två baciller som hoppar runt i takt därinne."
"Jaså, men då är det nog bäst att du går och sover så att bacillerna kan hoppa ut från magen."
"Men mammaaa, jag sover ju inte med öppen mun!"
Han funderar en liten stund innan han nöjt tillägger:
"Mammaaa, vet du vart näsan kommer ifrån? Bajsgången."

Efter ytterligare diskussion och ovilja att gå till sängs kommer fadern in och frågar:
"Men Holger varför är du här nere, ska inte du sova?"
"Men pappaaa, det var en bacill i min mage, och den triiivdes så bra här nere."