Grubblerier

Fy F A N vad det är trist att vara förkyld. Snuvan som killar i näsan, och hostan som retar i halsen, och ögonen rinner hela tiden. För att inte tala om hur matt man blir. Jag som alltid är slö........fatta hur jag blir när jag inte mår bra. Jag är ju som den där karln i reklamen för några år sen.

Ni kvinnor talar om att föda barn, men ni vet inte hur det känns när en
karl är förkyld!

Jag vet precis!

Det märkliga är att igår när jag skulle sjunga i kyrkan hela dagen var jag hyfsat pigg och hostade just ingenting, vilket ioch för sig var skönt men det vore ju bättre att bli ordentligt sjuk snabbt och sen ordentligt bra igen SNABBT. Ja, ja, jag vet att jag inte ska klaga.....vi har klarat oss jättebra hela hösten, ungarna har inte varit sjuka en gång och varken Tony eller jag har varit förkylda heller så det är verkligen våran tur nu.....men det gör det ju inte roligare......

Man får se det positivt, har vi det nu är vi kanske friska till jul. Ja just det, JUL! Fatta att det är första advent snart. Det är ju helt sjukt! Jag kan inte fatta hur fort tiden går. Jag vet inte om det är en kris eller bara vanlig åldersnoja men jag kan inte sluta tänka på det.....Tony och jag har varit tillsammans i drygt 9 år, det är liksom snart ett decennium, och hälften av den tiden har vi haft barn. Största bekymret är hur vi ska lösa rumsfrågan så att alla kan få ett eget rum. och ändå sitter vi snart här själva med utflugna ungar och vet inte hur vi ska fylla rummen.

Hmmmm, när jag tänker efter så är jag ju inte missnöjd, jag trivs ypperligt med allt detta så det är nog snarare rädsla för att man inte ska hinna med att njuta av allt som skapar dessa tankar.

Man ska nog inte grubbla så mycket och det är bara att inse att ju äldre man blir desto kortare blir en dag i förhållande till de dagar man redan har levt så rent matematiskt stämmer ju faktiskt påståendet att tiden går fortare och fortare..........