"Mammaaa", sa han på det där utdragna sättet som kan bli så enerverande om det upprepeas för många gånger, "vad hetej det, nu igen, det däj långa och stoja som du bjukaj ha på magen ibland?"
Jag började genast fundera på vad han menade medan jag körde vidare. "Menar du bältet... eller kanske ett skärp?"
"Neeej! Ja just ja, nu vet jag, jag menaj dina bjöst!!", utbrast han glatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar