Då var den på plats då...den käre lilla tandställningen. Trots att jag är relativt förskonad, eftersom den bara sitter på sidorna i munnen, känner jag mig som Jaws - tidernas Bond-skurk. Det värsta är faktiskt inte själva rälsen, utan den där sabla bygeln i gomen som gör att jag konstant kväljs när jag försöker prata. Och jag som ska sjunga hela påskhelgen. Undrar hur det kommer att gå?! Ända trösten just nu är ju att det inte varar för evigt. Dessutom kan jag ju använda den till att imponera på smågrabbar....
Holger: "Wow.......är det där maskiner mamma?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar