Med siktet inställt på denna väg for vi hemåt. Det var kolsvart på himlen och blixtrarna sprakade längs horisonten. Regnet tilltog dessutom så det dånade på biltaket. Det gick inte höra varann innen i bilen även om vi skrek. Plötsligt small det till precis bredvid våran bil.....det var blixten som slog ner i en kraftledningsstolpe som stod bredvid vägen. Det regnade blåa gnistor över oss. Clara skrek i panik att hon ville hem....NU!! Ett 10-tal bilar stod stilla längs vägkanten med varningsblinkers på för det knappt fanns någon sikt pga regnet. Jag var dock precis framme vid min avtagsväg så jag smög vidare in i skogen.
Då plötsligt slutade det regna och solen sken upp. Skönt.....
Vi tuffade vidare och plötsligt såg jag att det låg ett träd över vägen......det gick dock att tåckla sig emellan. Vi åkte ca 200m till och då fick jag se att det låg ett till träd rakt över vägen....!!! Det gick inte att ta sig förbi. Clara var ju redan hysterisk över att det tog så lång tid att åka hem så hon blev inte så lycklig. Efter några telefonsamtal och ytterligare väntan, då det kom andra bilister som var bättre utrustade än jag, kunde vi åka under trädet. Det hängde nämligen på ett annat träd och med hjälp av en yxa lyckades en man göra vägen framkomlig igen.
Jag kan bara nämna att Holger var totalt omedveten om vad som hände för han sov igenom hela äventyret....zzzzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar