AC's värld: Gran Canaria

Dagen var kommen. Äntligen skulle vi få komma iväg. Familjen var färdigpackad och förväntansfull. Det bar iväg mot Karlstad i god tid för att inget oförutsett skulle få sätta käppar i hjulen. Vi tyckte att det var så skönt att resa på eftermiddagen och smidigt att inte behöva åka så långt och skönt med en liten flygplats....

Väl där (ca kl 15.00) köpte vi oss lite fika så att vi skulle klara oss tills flygmaten serverades. En halvtimme förflöt....då kom det första av många meddelanden i högtalarna. Planet vi skulle åka med hade inte kunnat landa pga "dålig sikt" (inget vi märkte av!?) så det hade flugit vidare till Oslo. Antingen skulle vi få åka buss till Oslo eller också skulle planet tankas upp och flygas över till Karlstad lite senare. Vi fick en ungefärlig tid för när planet skulle komma, ca 18.15. När vi stod (det fanns ju inte sittplatser till alla resenärer) och väntade på att få se planet landa kom nästa kalldusch. Vi skulle få åka buss........till Karlstad...............där vi skulle få övernatta. Besättningen var tvungen att få sin dygnsvila (visste de inte det från början kan man ju undra?!?!)

Alla (ca 200) resenärer skulle prickas av och anmäla om de ville ha både buss och övernattning eller åka hem. Själva hade vi ju påbörjat semestern med en varsin öl och cider så alternativet hem existerade ju inte. Bagaget skulle dessutom hämtas ut igen för inchekningsproceduren var tvungen att göras om dagen därpå!?!?!?!

Väl på Scandic i Karlstad (trodde väl aldrig att jag skulle sova på hotell i

Karlstad) var kl. 19.30 (vi barnfamiljer är inte lika raska som pesionärerna att springa på de första bussarna så vi fick åka med den sista) och magarna skrek av hunger. Efter lite rundfrågning fick vi reda på att det skulle serveras middag kl 20.00 (inte dåligt att få till en middag med så kort varsel för så många människor). Vid 21-tiden låg vi till sängs och skulle försöka komma till ro. Inte lätt med barnen som var uppspelta efter dagens händelser (ni vet ju hur det är att sova första natten borta). Bussen skulle gå tillbaka till flygplatsen kl 4.30 så väcknigen fick bli 3.45 (huu).
Clara tyckte att vi kunde åka buss till havet och ta båt till Gran Canaria. Alla sätt är bra utom de.....

Busstur, incheckning, frukost (de bjöd på ostsmörgås + dryck) och så denna evinnerliga väntan.
Kommer planet snart?.................När ska vi åka?..............Nej Holger, stanna här...............Jag är kissnödig..............Jag är hungrig.............Varför kommer inte planet?.............Holger, sitt still...............Jag är bajsnödig............När kommer vårat flygplan?................Jag är törstig........NEJ Holger, inte så......etc.
Slutligen kom besked: Planet ska landa här kl. 7.15. Sedan kom det första positiva beskedet på hela tiden: Nu landar planet (kl 6.55). Hör och häpna 20 minuter för utsatt tid!!! Halleluja!

Nu ska man ju inte tro att det bara är att springa ombord och åka. Det tog en timme innan alla var på planet och det började rulla. Det innebar ytterligare en timme med tjat, dock några nya frågor.
Varför åker vi inte?...........När ska vi åka sådär fort?.................Sitt still Holger...........Jag är kissnödig............Jag är hungrig............När ska vi lyfta?.......etc.
Väl uppe i luften:
När är vi framme?..............Jag måste kissa...............När får vi maten?...........Får jag lyssna på Mp3-spelaren?.....Är det sommar snart?......Jag vill läsa en bok..............Ska vi spela spel?.................Jag är bajsnödig...........Jag tycker inte om maten........etc.
Något positivt var iallafall att vi fick sitta längst fram där det finns extra benutrymme. Då kan ju Holger ligga på golvet framför våra ben och sova, tänkte vi. Men det tänkte inte Holger. Han somnade i mitt knä, vi försökte lägga ner honom.......*illvrål*.......Holger vägrade och var helt hysterisk. Han hade ju också sovit lite på natten och ätit dåligt.
Efter ca 5 ½ timme var det dags att landa. Då hade Clara precis somnat och vaknade med lock i öronen och blev jätteledsen. Hon är ju dock så stor att det går att förklara för henne, hon bet ihop och tillslut var vi på backen.

Vi kliver av och där ute regnar det!! Nu kan det ju inte bli värre tänkte vi och satte oss att invänta vårt bagage i bagagehallen. Det kommer och allt är frid

och fröjd tills vi ska fälla upp barnvagnen. Hjulet har gått rakt av!!! (Nu var nästan gränsen nådd för vad man kan ta) Vi fick hjälp att göra en trasigt-bagage-rapport sedan bar det av mot hotellet med buss.
Väl på hotellet checkade vi in och hyrde en barnvagn sen satte vi oss i lunchrestaurangen och åt en något sen lunch. Och hör och häpna i takt med att näringen sögs upp av kroppen infann sig någon slags semesterfrid, trots att Holger hade kletat ner hela sig i Spaghetti och köttfärssås (hade glömt haklappen hemma).
Servitrisen skötte Holger så bra, hon bytte bestick när hon insåg att han inte var så bra på att äta med kniv & gaffel, hon knöt en tygservett runt halsen på honom när han ändå fortsatte att bli kladdig, sen hämtade hon en skål med varmt vatten att tvätta honom med när Tony satt och kämopade med torra pappersservetter. När Holger sen sprang och gav henne en kram blev hon helt salig.

Kvällen tillbringade vi på en annan restaurang på hotellområdet. Då tog dagens bravader ut sin rätt på den yngsta i familjen. Han däckade i barnstolen innan

maten hunnit serveras. Vi andra fick ut lite mer positivt denna kväll då vi upptäckte att vi hade delar av Alcazar (Andreas och Tess) vid ett av grannborden. Clara och jag dansade bredvid Tess dotter (ca 3 år) !!!!

Efter en god natts sömn vaknade vi tidigt på fredagsmorgonen och insåg att det är ganska kyligt på morgonen så här års även på Gran Canaria. Vi klädde oss ordentligt och åt en utmärkt frukostbuffé för att sedan promenera ut och se oss omkring. Vi insåg ganska snart att barnvagnen var helt värdelös, det hade nog varit enklare att bära runt på Holger men han älskade att åka i den. Vi gick dit näsan pekade, och näsan pekade mot havet.

Badkläderna hade vi inte med oss men det räckte att plaska med fötterna i vattnet (brrr). Vi fortsatte vår tur längs havsstranden, Holger somnade som vanligt och vi släpade vagnen över

Maspalomas sanddyner. Plötsligt började det ramla ner fallskärmshoppare från himlen, helt utan förvarning. Det var skitspännande, de landade

bara några meter från oss!
Vi åt lite lunch och sen vandrade vi igen. Clara hittade en "staty" som rörde sig om man kastade pengar i en burk. Hon var verkligen dödsförskräckt och livrädd.

"Första" hela dagen (fredagen) var nog den mest intensiva för på eftermiddagen när

Holger sov middag var Clara och besökte Lollo & Bernie´s Miniland för första gången. Dit kom Sunwings maskotar flera gånger om dagen. Detta var ett moment jag inte talat om så mycket med Clara. Däremot hade hon sett bilder på dem i en resekatalog så hon visste att de fanns. Gissa om jag blev förvånad när Tony kom tillbaka till hotellrummet med bilder av Clara i Lollo´s knä! I Minilandet kunde man leka, pyssla, spela spel, titta på TV mm. Det höll öppet två timmar per dag. Dessutom hade de barnklubb med olika teman varje dag (2 timmar). Det kostade dock en saftig slant att låta barnen vara med (6 euro=ca 55:-). Clara ville inte först men sista dagen var hon faktiskt med på Bernie's födelsedagskalas. De dansade, sjöng och klädde ut sig. Fikade med glass och godis gjorde de också. Efteråt var hon jättenöjd och tyckte att det var det roligaste på hela resan.

Givetvis hann Clara med att bada denna eftermiddag också. I poolen träffade hon en kompis som hette Li. De badade tillsammans hela veckan.

Utanför restaurengerna fanns det ett litet "rithus" med TV på utsidan där barnen kunde fördriva tiden när föräldrarna satt och åt i lugn och ro. Jättesmart faktiskt, guuud vad skönt!

Lördagen, söndagen och måndagen förflöt i lugn och ro på hotellet. Clara deltog i Kid's airobics och Kid's Yoga vilket hon tyckte var roligt. Det var underbart väder och vi solade bredvid barnpoolen där Clara var mest hela tiden. Holger blev dessutom krasslig under dessa dagar. Snorig och

gnällig, förmodligen feber också (hade även glömt febertermometern hemma). Som tur var hade vi fått en spjälsäng på rummet trots att vi inte beställt det (det kostade ju 1600:- extra). Med facit i hand var det rätt bra eftersom han är van att sova middag i sin säng.

Vi bodde ganska långt till höger i den låga längan, barnpoolen är den lilla som skymtar mellan solstolarna mitt framför våran dörr. För att komma till Miniland går man ner emellan våran länga och den högre längan till höger. Bilden är tagen från restaurangerna.

Trots att mornar och kvällar var rätt svala hade vi kanonfint på dagarna. Jag hann till och med att bränna mig på magen (har nog aldrig hänt, magen brukar vara tålig).

På söndagkvällen gick vi ut på en tapasrestaurang som hette Tango. Det var jättekul och annorlunda. Plötsligt började det smälla utanför, det var ett hejdundrande fyrverkeri. Sen kom det en farbror som spelade gitarr och sjöng. Det var verkligen helfestligt. Han stampade med fötterna, trallade, klappade med händerna och sprang runt i hela restaurangen. Rätt vad det var tog han i så det dånade mitt bakom en stackars kille som höll på att få öronen avblåsta!!! Jag höll på att bryta ihop.

Måndagen slutade mindre roligt, för mig och Holger iallafall. Holger var jätte dålig och sov hela tiden och jag blev jätte illamående och sov bort hela kvällen också.Vi hade planerat att äta riktigt gott eftersom vi tänkte lägga oss tidigt den sista kvällen. Som tur var mådde vi bättre dan därpå för då skulle vi ut på kamelsafari. Ojojoj vilken utflykt. Holgers middagslur och matätning planerades in i minsta detalj. Vi fick dessutom en slurk alvedon från en annan familj att gardera med i fall att.....

Medan Holger sov middag var Clara på Bernie's födelsedagskalas. Det var perfekt tajming eftersom denna dag var något mulen. Sen bar det iväg i buss längs serpentinvägar upp i bergen och ner i dalar. Det var riktigt ruskigt när vi mötte andra charterbussar på denna lilla, smala, branta väg. Utsikten var enorm. Så kom vi fram till en liten stenig (STENIG) parkering där vi fick gå ur bussen. En brant liten väg ledde upp till ett litet shyffigt kamelstall där det satt en turistgrupp uppflugna på kamelerna. De såg vettskrämda ut. Senare förstod jag varför......Hjälp vilken upplevelse! Kamelerna reser sig med rumpan först vilket innebar att vi blev sittande i en väldigt framlutad position med bara armstyrka som höll en kvar, dessutom hade vi varsin unge i famn att hålla kvar också. När väl kamelen (dromedaren) stod på alla fyra fick vi ett skärp att fästa runt oss som säkerhet!!?!?Sen band de ihop djuren på ett led. Vilket innebar att vi fick en annan kamel flåsandes i nacken (den hade visserligen nät runt munnen, men ändå!). Barnen tyckte detta var jättespännande men vi var mest skitskraja!!! Våran dromedar hette Coca. Kul avslutning på resan!! För dem som trodde att dromedarer är lugna djur kan jag säga att de är mycket otåliga också. Och när de är otåliga studsar de runt och frustar....speciellt om de har folk på ryggen.

Det var i och för sig inte slut riktigt än. Middagen vi skulle ha ätit kvällen innan tog vi sista kvällen istället. I samband med middagen var det barnshow varje kväll. Denna kväll bjöds det på ansiktsmålning. Clara ville givetvis inte. Men efter lite lirkande så följde hon med fram och tillslut var hon en jättesöt rosa katt. Hon dansade på minidiscot och hade jättekul. Holger med förresten! Det blev en lyckad sista kväll förutom att min mat hann att kallna (jag hade så mycket annat att ägna mig åt). Holger fortsatte att charma sin favoritservitris Sofia (hon från första dagen) hon till och med kom och stack till honom en glass (gratis).

En kort natts sömn sen bar det av till flygplatsen tidigt på onsdagsmorgonen. Denna gång kom flyget iväg som det skulle. Lika mycket tjat förstås, trängre säten och potthett men denna gång sov Holger i knät på Tony i ca 2 timmar (skönt). Oron infann sig dock när vi skulle landa och dök ner i molnen på 2000 m höjd, vid 500 m tog de slut. Det var med andra ord 1,5 km moln. Det hade ju varit tråkigt om de hade avbrutit landningsförsöket och kört oss till Oslo. Det var faktiskt skönt att komma ut i vintersverige efter hettan på planet.

En sista fadäs hann vi givetvis med. Vrålhungriga som vi var for vi till första bästa MC Donalds. Där möts vi av beskedet: Vi kan ej motta betalkort för tillfället. Vad gör man? ..................en stund funderande så kom jag på att vi hade några eurosedlar kvar. Efter lite rundfrågning bland personalen löste det sig. De tog emot vår betalning (puh)!

Man kan ju undra om det var vi som förde otur med oss eftersom Östen Warnebring bodde i grannbyn och avled samma dag som vi åkte! Det kändes skumt iallafall.......