Julkonsert

Då var det gjort. Men det var skitnära att det inte blev av.

Duetten skulle framföras med komp av två violiner, en flöjt, en bas samt piano. Då detta aldrig hade samövats skulle jag komma till orkesterrepet så att vi skulle hinna köra igenom detta. Trots att jag var först i kyrkan hann vi inte med det, orkestern hade massor av annat att repa på och sen kom kören som skulle öva på sitt, det drog också ut på tiden. 17.45 kom de första i publiken (hur man nu kan vilja sitta 1 timme och en kvart innan en konsert för att få bra platser.)

Då sa Kjell att vi skulle stryka duetten! Det kändes ju inte så kul eftersom den stod med i programmet och jag hade halva släkten där för att lyssna. Vi bestämde oss för att köra, det fick bära eller brista! Då slog det mig att vi skulle "avskeda" musikerna, och kompa med endast piano, precis som vi hade övat tidigare (det kändes tryggare så).
Sagt och gjort, vi sjöng och jag var givetvis skitnervös men jag behövde inte skämmas när jag gick därifrån (visst nån liten miss här och där, men inget allvarligt). I övrigt gick konserten riktigt bra och det var stående ovationer på slutet. Skitkul!


Clara och Holger var hemma med Nicolina och Ludwig som barnvakter. De hade fått stränga förmaningar om att de endast fick ringa om det var riktigt nödfall. Givetvis ringer mammas telefon (dock utan ringsignal) mitt under konserten. Tony springer ut och ringer upp för att höra vad som står på tok.
"Klockan är ju halv åtta och Clara skulle ju gå och lägga sig, men hon sjunger karaoke. Får hon sjunga färdigt?"
Det är ju tur att de tog barnvakteriet på allvar!!!!

Tack, för hjälpen förresten.

Det finns inga ursäkter.......

Jag blir så jävla förbannad på folk som inte klarar av att ta ANSVAR för sig själv. Speciellt när det inte bara handlar om en själv utan om en massa andra människor som räknar med en. Ja......du kan känna dig träffad! Det var ju dessutom inte första gången du bara uteblev från ett genrep...............

Men det som gör mig allra mest irriterad är att jag blir så påverkad av det. Jag blir verkligen arg och ledsen. Det är verkligen genant att stå och förklara var du håller hus inför alla människor som också räknat med dig. Helst skulle jag bara vilja rycka på axlarna och skita i det men det går inte. Men det är klart.....mellandagsrea med en kompis är väl förstås mycket viktigare än ett genrep inför en stor konsert man har övat inför i flera månader!!!

Jag tycker att det är hög tid att bevisa att du är vuxen och kan ta ansvar för dig själv, annars slutar omgivningen sakta men säkert att behandla dig som en. Varför ska andra ställa upp för dig när inte du gör det för andra?

Det ska bli intressant att se om du orkar bemöda dig med att dyka upp på konserten ikväll. Men det kanske inte spelar någon roll att halva släkten köpt biljetter för att få se dig sjunga!!!! Det är väl tur att jag också är med, så de kan känna sig säkra på att få lyssna på någon de känner i alla fall.................

GOD JUL

Gran Canaria

Jaha, då bär det av då.

Den 11 januari styr vi kosan mot sydligare breddgrader. Närmare bestämt Gran Canaria, Sunwing Resort Playa Inglés.

Claras första reaktion när vi sa att vi skulle åka till Spanien var:

"Nej, dit vill inte jag. Jag vill inte träffa nån tiger. Jag vill till Tyskland".

När jag visade henne bilder från havet undrade hon om hon kunde få ta med sig sina skridskor. Men när jag förklarat att det är sommar där och att hon kunde få ta med bad- och sommarkläder blev hon helt överväldigad. Och när jag sa att vi ska flyga i 5 timmar blev hon överförtjust:

"Kan vi ta med oss parasollet då?"
"Nej det kan vi nog låna där."
"Men vi måste väl ha tält med oss, så vi har nånstans att sova."
"Vi ska sova på hotell, i en vecka."
"Åhh wow, en HEL vecka, jippi!"

Vart vill du resa?

"Vart skulle du vilja åka, om du fick välja vart du vill i hela världen?". Matilda ställer denna fråga till Clara som efter en stunds betänketid svara:
"Till mormor!"
Frågan utvecklades då till:
"Vilket annat land skulle du vilja åka till?"
Svaret blev då:
"Tyskland."
Motiveringen löd:
"Jo, där finns det så djupt vatten. Och jag skulle vilja lära mig simma!"

Vi får väl se om det duger med Kanarieholmarna istället, vi funderar nämligen på att åka dit efter nyår. Då ska hon väl kunna simträna. Så idag måste vi skaffa pass till Holger och se till att han får sin sista vaccination.

Julhandel

Julhandeln är något av det värsta jag vet, mycket folk överallt för att inte tala om hur mycket bilar det är överallt. Vi brukar passa på att julhandla en vardag innan lön och barnbidrag. Ibland har det passat in när Clara är hos sin dagmamma.....så var inte fallet i år. Vi fick helt enkelt smussla och lirka för att hon inte skulle veta vad vi köpte till henne. En och annan vit lögn fick vi ju ta till. Hon ifrågasatte ingenting utan var helt på det klara med att vi skulle ha julklappar till alla andra barn. Sen delade vi oss så att Tony och Clara handlade julklappar till mig och jag och Holger handlade till Tony.

Inte förren vi satt i bilen på väg hem gick det upp för Clara att vi hade handlat till alla utom henne. Efter en lång dag i många affärer var det inte långt till sammanbrottet, hon var så ledsen. Jag kunde ju inte säga att vi hade handlat till henne också. Det var Clara själv som löste mitt dilemma genom att klura ut att det nog faktiskt är tomten som fixar hennes presenter. Vi handlade ju bara till alla vuxna, stora barn och små barn.....alla som är i Claras ålder får sina julklappar av tomten!!!!

Bye bye Transcom

Jag kom iiiiiiiiiiiiin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jävlar vad skönt.

Vad gjorde barnen förr i tiden?

Det bästa Clara vet är att titta på TV eller spela dataspel, säger hon. Det är väl inte så ovanligt att barn tycker så idag. Jag försökte uppmuntra henne till att använda fantasin och hitta på någonting annat istället.
"Tänk på barnen förr i tiden, då hade de ju ingen TV, t ex när gammelmormor var liten."
"Och när mormor var liten hade de TV men bara en TV-kanal", fortsatte jag.
"Vilken kanal då?", undrade Clara.
"Ettan", svarade jag.
Då utbrister Clara, "Vilken tur! Då kunde ju iallafall mormor se på Bolibompa!"

Diskussionen fortsatte. Jag förklarade att när jag var liten fanns det inte dator och video, men det som var svårast att förstå var att det inte fanns fjärrkontroll till TV'n.
Hon är ju ändå ett stor fan av "förr-i-tiden". Hon älskar att titta på Bullerbyn, Emil, Madicken mm. Sen kommer hon och berättar om "förr-i-tiden".....

Det är helt otroligt hur utvecklingen går framåt på bara några år, det är ju t ex inte så länge sen som mobiltelefonen såg ut som en tegelsten och var oerhört exotisk. Undrar vad vi kommer att ta för givet om 10 år som inte alla har idag..............

Lucia

Jaha.....då ha dottern även debuterat i de lite "större" Luciasammanhangen. Hon deltog nämligen i det stora luciatåget i kyrkan tillsammans med ca 50 andra barn. Oj vilken kaos det var på repetitionen. Det är inte lätt att få 4-åringar att gå rätt och det är inte lätt att få 14-åringar att vara tysta. Men som vanligt växte de med uppgiften och när det så var dags för "the show" var alla där de skulle och det flöt på riktigt bra.



Clara har verkligen växt på alla sätt. Från att ha varit en liten blyg "mes" som inte vågat göra något själv har hon liksom blommat upp och blivit lite kaxigare. Hon sätter sig vid barn hon inte känner, och hon till och med bekantar sig med dem. Hon följde med luciatåget från församlinghemmet till kyrkan helt själv trots mörkret. Som vanligt när hon gör något är hon ju mycket fokuserad och koncentrerad. Hon såg inte oss när hon stod och sjöng med det gjorde inget....hon har liksom blivit tryggare i sig själv. Visst började väl även Clara skruva lite på sig efter 45 minuters sjungade men hon stod iallafall still och följde med tåget ut igen. Då trodde verkligen jag att vi skulle mötas av en gråtande unge i församlingshemmet eftersom det bara vällde in vuxna där, som skulle fika. Men ack vad jag bedrog mig. När jag väl hittade henne var det en sprudlande glad unge. Ni fattar att morsan var stolt va!!!

Holger gjorde också debut, som stjärngosse. Förra året var han "bara" tomte. Det slutade dock med att han var en strutlös stjärngosse med tomteluva och stjärna utan pinne!! Sen åkte tomteluvan också av och nappen in. Det är ju inte så lätt att vara tillmötesgående när man väckts kl 7 på morgonen, är ruskigt förkyld och dessutom ska släpas runt på det en luciafirandet efter det andra. Det ända han accepterade att ha på sig var "luciaklänningen". Men maken till sött luciatåg har nog aldrig skådats. De flesta aktörerna var ca 1,5 år gamla. De hann dock försvinna ur bild....

Holger passade iallafall på att tjusa lite med lucian.

Julspel

Igår firade vi Nobelafton i Grythyttan eftersom Nicolina fyllde tonåring. Hon blev väl uppvaktad och vi avslutade dagen med den superba nobelmåltiden, pizza.

Mormor gjorde dagens roligaste: Hon skulle blåsa ut ljusen i adventsljusstaken. Hon tog sats och för säkerhets skull höll hon ett ordentligt tag om det första ljuset som hon ämnade blåsa ut. Luftstöten kom och...........ljuset brann, däremot slocknade det andra adventsljuset som satt en dryg decimeter därifrån!!

Idag (vi har döpt denna dag till Nobeldagen och imorgon kommer annandag Nobel) har både Clara och jag gjort stor debut. Vi deltog för första gången i ett riktigt julspel. Vi var änglar och befann oss på den lilla orgelläktaren tillsammans med ca 15 andra änglar. Vi sjöng lite sånger och hade allmänt trevligt. Clara var jättenöjd och tyckte att det var jättekul. Själv var jag mest uppstressad innan eftersom jag skulle vara "chefsängel" och se till att alla småänglar varken hördes eller syntes innan det var dags att sjunga ängelsången. Dessutom hade jag drömt om detta på natten: Jag sprang runt och jagade småänglar överallt, inne i och utanför kyrkan. Vingarna hade legat ute i regnet över natten och var således helt leriga och förstörda....puh! Som tur var drömmer jag inte sanndrömmar så ofta.

Efter föreställningen bar det av till församlingshemmet för traditionsenlig jullunch. Mycket trevligt! Holger var dock ruskigt förkyld och borde nog ha fått ligga hemma i sängen istället. Men vad gör man nte för lite mat och underhållning.........

Frisörtajm

Idag har Holger debuterat hos frisören. Clara fick börja eftersom hon visste vad det handalde om. Holger passade på att leka med leksakerna som fanns. Han provsatt dessutom fotstödet på frisörstolen. Clara satt som ett ljus och sa knappt ett pip på hela tiden (vilket är väldigt ovanligt).

Sen var det då Holgers tur. Han satte sig ivrigt i stolen och var jätteduktig. Det var förstås lite läskigt när frisörskan sprejad vatten i håret, men inte värre än att han satt kvar. Sen blev han lite otålig när han insåg att han inte kunde hålla några saker i händerna. Det slutade med att han rykte av sig sjynket mycket bestämt. Sen tröttnade han på att sitta i stolen också men då plockade mamma fram "tytte". Det var ju ganska orutinerat eftersom tutte hör ihop med fingra-i-håret. Det slutade med att jag fick ligga i Holgers knä så att han kunde fingra i mitt hår istället. När så myrorna flyttade in igen hade frisörskan trumfkortet. Hon tog fram den "magiska" saken, rakmaskinen som surrade.

brrrrmmmm, brrrrmmmm

tänk att ha nåt som brummar i håret. Häftigt, tänkte Holger. Det hela gick med andra ord över förväntan och båda barnen är numera Julfriserade.

Fördomar!

Fördomar och förutfattade meningar har nog alla, men man kunde ju tro att barn inte hade fått ett så utpräglat könsstyrt synsett.

Clara satt och skrev inköpslistan med sedvanligt tjat om vad vi skulle köpa. Allt vi behövde var redan uppskrivet. Tillslut började hon fråga om konkreta saker att skriva upp:
"Pappa, vill du ha öl eller kaffe?"
Sen vänder hon sig till mig. Jag förväntar mig att få frågan om juice eller cider eftersom det är vad jag brukar föredra att dricka.....men ack vad jag bedrog mig!
"Mamma, vill du soya eller creme fraiche?"

?!?!?!?!?!?!

Ibland skulle jag vilja krypa in i hennes hjärna för att se hur det funkar därinne.

Stackars syster

Tänk vilken syster jag har......Jag har ju i och för sig flera systrar men nu syftar jag på den äldsta. För det första är hon världens mest aktiva och tidsoptimistiska människa (vilket jag inte är). Det är ett jäkla drag på hennes speciellt när hon möter motstånd eller negativa vibbar då knycker hon på nacken och hela kroppen skriker, "det är klart att..."

Idag fick jag dock ett telefonsamtal från denna så, i vanliga fall, energiska människa. En ynklig stämma piper:

"Heeeeejhh, det är så synd om mig, jag håller nog på att döööö. Det är den där jävla migränen igen......................... Det är ju synd att det inte är en arm jag har ont i, då hade man ju kunnat amputera. Skulle jag göra det nu skulle det få bli i höjd med fotknölarna...........fast det skulle nog bara bli en fot förresten för den andra är så fuuuul."

Klockrena Clarakommentarer

Tony går spontant fram till mig och ger mig en puss. Clara blänger misstänksamt på honom och säger:
"Pappa! Gjorde du så för att du vill ha en ny bebis?"

Framför TV'n där Hardcore Superstars uppträdde:
"Titta, han har klätt ut sig till Sara Löfgren"

I Holgers ordförråd hittar man numera ord som "gåå" (skål), "bölla" (blöja), "baa" (bajs), "maa" (mat), "tytte" (tutte) och framför allt "domtee" (tomte)...............

Varför pratar du så konstig?

Igår hade Clara djupa funderingar igen. Vi satt i bilen på väg till Kristinehamn när hon plötsligt utbrister:
"Mamma, varför pratar pappa så konstigt?"
Man skulle ju kunna tro att det var han stammning hon syftade på men så var inte fallet.
"När han menar jordgubbar säger han jordgubber och när han menar käka säger han käke." Eftersom jag också tycker att dialekten överdrivs något ibland bollade jag genast över frågan till Tony.
"Man pratar så här i Bjurtjärn", svarade han då pedagogiskt. Clara hugger direkt:
"Men, du sa ju så när vi var på MAXI i Kristinehamn ju."
Efter att ha förtydligat svaret till att man pratar så om man kommer från Bjurtjärn funderar hon en liten stund innan hon återigen utbrister:
"Aha, du bryter."

Behöver jag säga att det följde långa diskussioner och förklaringar angående skillnaden mellan dialekt och brytning. Jag är inte säker på att hon förstod ändå men man får väl hoppas att det tids nog sjunker in.